trasig..

Nånting har förvandlat mig till en nervös och orolig människa, och eftersom det är jag så försöker jag såklart dölja det, för alla utom dig, eftersom de är svårast att dölja de för dig... jag har liksom insätt sanningen nu, det som jag i många år gått o trott.

Ja har helt enkelt insätt att jag kan inte acceptera att du inte är en del av mitt liv, för det vill jag verkligen, har hela tiden tyckt och tänkt att ja kan komma över dig, att jag klarar mig..
men sanningen är att jag inte gör det, Jag är inte hel utan dig, långt ifrån hel.. du gör mig hel...

<3

Kan tänka mig att en del av er tänker "Grattis Emelie, de va på tiden att du kom på det nu"
men de är dagens sanning... thats it... liksom...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback